gaja

Min väska har tydligen försvunnit. Lämnades in På Kristinehamns bussgodsstation den 21. juli och sen... borta.

Jag som trodde det var en bra idé att skicka mina saker med bussgods nu när jag skulle åka hem med två små barn. Jag har hört bra om bussgods. Det här var första gången jag har använd dom. Och absolut definitivt utan tvekan sista gång. Varje gång någon nämner bussgods ska jag berätta om det här. Två av mina fyra byxor var i den väskan. Det ena av mina två par skor. Jag har svårt att hitta skor jag kan ha. Det tog mig 1½ år att hitta dessa. Barnens skor. Min regnjacka. Min bästa makeup. Min nya gröna tröja som jag gillade så mycket och köpte även om den var lite för dyr. Men svarta tunika. Mina bästa leggings. Dom som var så mjuka och helt perfekt långa. Det är svårt att hitta hellånga leggings till långa ben. Allt sånt. Det är inte bara det att jag har behov av min regnjacka nu och inte vet om väskan verkligen är borta eller om den dyker upp. Jag vet inte hur eller när eller huruvida jag får ersättning. Jag har inte råd med att köpa nya kläder och skor. Jag har inte tid med det. När ska jag ta mig till alla dessa butiker och köpa byxor och skor och...  Jag hoppas fortfarande på att den plötsligt dyker upp någonstans. Att någon hittar den bakom något stort. Oj, vad är det? en väska som ska till Landskrona? Vi skickar den fort, fort!! Men sannolikt är det ju inte nu.

Ett lyxproblem, jag vet. Dagen I-landsproblem. Men att det återigen är någon som har rotat igenom mina och barnens grejor, att det återigen är någon som har tagit mina saker och barnens saker är... obehagligt. Ledsamt. Kränkande. Jag blir irriterat och arg. Ilsken. Nej, mer. Jag hittar inte orden. Allt detta besvär igen. Denna känsla igen.

Det är ungefär ett år sen vi kom hem från djurparken. Hem till ett hus där allt låg huller om buller på golven. Där några hade rotat igenom allt. Där vi förutom allt av värde i hemmet förlorade barnens dopsmycken, minnen... och hemmets trygghet.

Jag borde inte ha skickat mina saker. Jag borde inte ha låtit mina favosaker skickas eller omhändertas av någon främmande person som aldrig ens har sett mig. Eller? Jag vill lita på andra och på att andra kan sitt jobb (så dom inte vänder ryggen till andras egendom när dom har ansvaret för den tex) jag vill lita på att världen är full av ärliga, goda människor som inte tar mina saker. Men aldrig igen, aldrig, aldrig vill jag lita på att bussgods kan ta hand om mina saker.