gaja

Ronja skadade sig i kväll. Jag grät mer än hon gjorde. Jag var så rädd och trodde först att det var allvarligare än det var. Jag såg henne, och det kom bilder i mitt huvud av det jag såg och det jag var rädd för, som i glimtar hela tiden. Det står en barnsäng i sovrummet helt intill den stora sängen, den står vid fotänden. Madrassen hade jag tagit bort och det hårda, vassa, metallkryss i bottnen var fritt och lamellerna hade flyttats bort lite så man kunne stå nere på golvet inne i sängen. Två lameller har knäckt, så dom stack upp lite, vasst och usch! Barnen var där ensamma och hoppade i stora sängen och sen ramlade Ronja ner i den öppna sängen. När vi kom in låg hon där ovanpå metallkrysset och lamellerna ute i kanten och jag visste inte vad som var under henne, om det var en av dom knäckta lameller. Det var blod i huvudet, kring mun och näse och på halsen. I mitt huvud såg jag ett glimt av att hon låg på en lamell och att om jag lyfte på henne skulle jag liksom dra av henne och blod i magen och...  Hon kunne inte göra något själv, var fångat där. Som tur är var det inte alls så illa. Hon blev lugn ganska snabbt och hjalp till med att få kallt på, få rensat såren och så. Sen ville hon sova.

Hon har skrapat pannan, har en bula mellan ögonen, har ett sår i munnen, har en reva mellan näse och mun och lite upp i näsen. Hon har dessutom slagit sig på ben, armar, hals, mage, bröstkorg. Hon var helt naken när det hände. Stackars lilla Ronja. Jag blev så ledsen och rädd och fick dåligt samvete. Vilken tur att det inte hände mer! Så fruktansvärd att tänka på det som kunne ha hänt. Ronja var så cool; låg där och ropade på hjälp och Saga gjorde det samma. Aldrig får det hända dom något allvarligt!! Mina älskade barn.

Det ser inte så illa ut - nu får vi se om hon är blå överallt imorgon.


Snabbt glad igen!